Nyårslöfte

Sedan jag var nybliven tonåring har jag periodvis kämpat oerhört mycket med ångest. Prestationsångest, mobbningsångest, acneångest, överviktsångest, hårångest, pluggångest, misstagsångest, regnångest. 2011 kan ha varit mitt lugnaste år i och med att jag vaknade på morgonen med ett leende och energi, mycket på grund av sol och träning och rätt kost. Det är mat, sömn, träning, och sol som är de viktigaste faktorerna i mitt välmående. 2015 var till en början en stor uppgradering från 2014, i och med att jag flyttade ihop med Tim, men när sommaren kom och jag var fast på ett "jobb" utan struktur och utan möjlighet att hitta på egna experiment, där jag nästan hela tiden hade tråkigt, kom den där ångesten krypandes igen och jag kunde inte avsluta de sista veckorna. Jag träffade min handledare och sa som det var; jag har en massa ångest som jag inte kan hantera, och om jag ska klara av den kommande terminen måste jag ta ledigt. Har i efterhand fått reda på att ingen annan jobbade alla de tio veckorna man skulle (jag jobbade 8, de flesta jobbade färre), men jag skulle ändå vara tvungen att jobba klart de två veckorna under terminen. Tyvärr har jag inte haft ork att göra det, i och med att terminen sen inte blev särskilt mycket bättre.
Första veckorna på terminen gick smidigt, men sen bestämde jag mig för att försöka läsa upp en kurs som jag missade första terminen, då jag läste på Karolinska. Det var då jag kände att jag tagit på mig alldeles för mycket, och inte pluggade tillräckligt mycket tillräckligt tidigt. Jag klarade min ordinarie kurs men fick underkänt på statistikkursen som jag skulle läsa upp. När sen nästa kurs började hade jag sedan tidigare bestämt mig för att läsa en mattekurs parallellt (Envariabelanalys 1) och jag kämpade på en tid men kände hur jag verkligen inte orkade eller hann, så jag fick underkänt på även den tentan. Vid det här laget var jag oerhört utmattad, kände mig urusel, och hade ångest hela tiden.
 
Min ångest har yttrat sig på ungefär samma sätt genom alla år; jag har ingen aptit men är hungrig hela tiden, jag är supertörstig, jag är trötttrötttrötttrötttttt och har ingen ork att träna fastän det är något som får mig att må bättre. För ett par år sen, 2012, hade jag en praktiktjänst på en ekonomiavdelning (oavlönat med ersättning från arbetsförmedlingen som inte ens täckte minimi utan behövde kompletteras med soc-bidrag) och när jag var på ett yoga-pass var jag tvungen att avbryta då jag höll på att svimma. Jag gick till vårdcentralen två gånger, och sedan till en akutmottagning för att jag trodde att jag var sjuk på något sätt (fel på hjärtat, diabetes, hypertyriod etc.) men efter blodprov och en EKG-undersökning tittade läkaren medlidandes på mig och sa att "du är nog bara stressad". Jag blev förbannad och åkte hem, och fick en ordentlig panikattack. Då var jag på botten. När jag i höstas började känna det där vara på väg igen insåg jag att jag var tvungen att komma iväg.
 
När vi kom till Vietnam i december var jag så avslappnad. I två veckor var det lugnt, roligt och impulsivt. (Tredje veckan var vi sjuka och hade hemlängtan hehe.) Men när jag kom hem var det deadlines som skulle mötas, redovisningar som skulle hållas, och misslyckanden att korrigera. Det var då jag insåg att jag inte kan låta mig själv må så där igen. Det är slöseri med tid och energi. Jag funderade ett tag och insåg att det här var mitt nyårslöfte; att lära mig hantera min ångest. Med trick och rutiner ska jag lära mig att tänka rätt om allt jag måste göra, hur jag minskar risken för en dip, och hur jag bäst lugnar mig själv när det faktiskt är ohållbart. Samtidigt hade jag tänkt prata med en specialist på vårdcentralen för att få info och hjälp att se saker som jag själv kanske varit blind för.
 
En diskret parfym i en liten roll-on flaska att lukta på och en sten jag plockat från en strand att hålla i är de verktyg jag än så länge har samlat på mig, vi får se hur det utvecklas! :)
 
Bekymmersfritt i Phu Quoc, december 2015!

Slutkörd

Jag känner mig emotionellt utmattad. Har sedan en tid tillbaka haft P1 som väckarklocka på mornarna, vilket innebär att med frukost får jag nyheterna. Det är ju självklart nyttigt att vara medveten om vad som händer i världen, men jag känner hur allting bara lägger sig på varandra och det blir lite för mycket. Jag har alltid varit högkänslig och haft en överdos av empati, vilket resulterat i att jag väljer att inte läsa och se vissa saker för att det dränerar mig. Pga detta är det därför svårt för mig att ha människor i min närhet som inte är känsliga och empatiska, så under de senaste veckorna har jag behövt tagit bort flera av mina facebookvänner efter att de gång på gång lagt upp saker som går emot allt som jag känner är rätt och vettigt. Jag har insett att liv för mig inte alls är särskilt heligt eller värdefullt, det finns liskom inte en själ eller kraft i varje människa som behöver tas tillvara på, men - och det är ett stort men - alla har rätt till sitt eget liv. Att utsätta andra för lidande eller att ta ifrån någon sitt liv, är den största orätt man kan göra. 
 
Jag vet inte om det just nu är mycket värre än det tidigare varit, eller om jag tidigare bara inte varit medveten om hur illa det varit, men den konstanta rapporteringen om läget i Syrien, Irak, Turkiet, Afghanistan och Libyen, och den efterföljande flyktingströmmen har gjort mig så ledsen och less att jag känner mig utmattad. Konsekventerna i Sverige är att det är slut på resurser i många kommuner runt om i landet, och problem med integrationspolitiken ifrågasätts. I detta är det många som ropar stopp, att vi behöver stänga gränserna, vi kan inte ta emot fler flyktingar, vi har inte plats/boenden/lärare etc. för att ta hand om dessa människor och sen de som hävdar att medicinsk åldersbestämning måste införas för att se till att ingen över 18 år får tillgång till resurser för ensamkommande flyktingbarn. En av de mest oattraktiva personlighetsdragen jag vet är tendensen att säga "jag ger upp, det går inte att lösa". Frågan jag alltid ställer vid dessa uttalanden är: vad är alternativet? Vad kommer hända om du ger upp? Vilka konsekvenser har det imorgon, om ett år, om tio år? Är svaret att hundratusentals människor far illa ut, så är det inte ett alternativ alls. 
 
I nuläget försöker EU muta Turkiet att hindra 2 miljoner människor från att ta sig över gränsen in till Europa. Turkiet som även skjutit ned ett ryskt stridsflygplan. Daesh har flytt från Syrien och Irak från bland andra USA, England, och Frankrikes bomber till en stad i Libyen som de tagit kontroll över, och förbjudit kvinnor från att ha annat är heltäckade kläder, förbjudit musik, och korsfäst människor. En kidnappad svensk man har hållts fängslad i Mali i fyra år. I San Bernadino har en ny masskjutning ägt rum där 14 personer dött. 
 
 

Efter-tenta-mys

Biokemi-tentan i fredags gick väl kanske inte så bra som jag hade velat, kändes som att de fokuserade på detaljer istället för helheten - vilket inte är i linje med det de sagt tidigare. Men har nog en chans att få godkänt åtminstone. Efter tentan blev det EPP, och kanske en öl för mycket, men sen åkte jag hem och hade myskväll! Vilket i det här fallet innebar film och folköl i soffan med massa kramar :) Lördagen var väldigt oproduktiv men avslappnande, låg mest i sängen och kollade serier.
 
Idag däremot! Idag har jag läst artiklar, skrivit ut målbeskrivning, och lagat massa mat. För ett tag sen såg jag ett recept på köttfärslimpa med gröna linser som bas som jag provade med lycklig utgång. Gjorde om det idag för tredje gången, med några modifikationer. I princip är det kokta gröna linser som man mixar majoriteten av slätt, blandar sedan i diverse grönsaker (förstekt eller inte) och kryddor, jag hade även i lite hirsflingor för extra textur. Blandningen läggs valfri form, med en chilisås/ketchup/chipotlesås glaze uppepå, tjoff in i ugnen i typ 45 min. Idag blev det med klyftpotatis till.
 
Just det, har även bokat biljett till Göteborg om två veckor för att fira Chio :)

Min Farm

En släkting till mig hade gillat en sida på facebook som envisades med att dyka upp i min feed. Bestämde mig för att kolla vad det var och såg att de har leverans av mat från lokala gårdar, både i Stockholm och här uppe hos mig. Hittade två gårdar som är KRAV och ekologiska, så vi beställde 5 leveranser av ca 200 kronor grönsaker till hösten. Får bli en liten prova-på-grej och se om det funkar :) Min Farm!
 
 

Biochemistry

Tenta på fredag, då gör man sånt här. Nedbrytning av socker!

Ett händelserikt år

Åh! <3 Så himla fin. Igår var vi på Sagami och åt middag och hade det helt fantastiskt mysigt. Vi käkade sushi och drack vin, sen gick vi till Pipes of Scotland och tog en öl. Världens bästa sällskap! Vaknade i morse och fick frukost på sängen, och senare gick vi på en kattutställning haha. Känner ju att det kanske inte är en industri man vill sponsra (många katter skakade och såg inte alls glada ut :( ) men förhoppningsvis blir dom väl omhändertagna alla andra dagar om året.
 
 
Har haft en alldeles underbar helg och kommer definitivt vilja spendera många år till med den här mannen!

Framtid

Häromdagen var jag på en inspirationsdag för biomedicinprogrammet. Där fanns professorer, masterstudenter, doktorander, läkemedelsförsäljare och heltidsforskare. De pratade om de olika möjligheterna man har under programmets gång, och efter - dvs kandidat till jobb, eller kandidat till master till jobb, eller kandidat till master till doktorand till forskare. Gissa vilket jag tyckte var mest intressant? Forskning, så klart! Fick veta att om man vet att man vill gå vidare och doktorera finns det möjlighet att plocka ut en masterexamen redan efter 1 år, då resterande 60 hp är valfria kurser. Det är därför möjligt att jag har en masterexamen om lite mer än 3 år! Jättespännande. Till sommaren har jag fått en, typ, praktikplats/assistentjobb på ett lab vid universitetet. Det är finansierat genom CSN så jag tjänar ju inga pengar på det, men jag får erfarenhet av att vara i ett riktigt lab! Hur coolt som helst. Men för att få göra det måste jag klara kursen jag läser nu, och har tenta om mindre än en vecka så nu är det dags att plugga :)
 
Imorgon är det 1 år sedan Tim och jag officiellt blev tillsammans, så ikväll ska vi gå ut och äta middag på restaurangen som vi hade våran första dejt på. Ska bli så himla mysigt!

GoT!

Väntar tålmodigt (och aningen uttråkat) på att sambon ska komma hem för att äntligen kunna se nya Game of Thrones! Var på en föreläsning om steroider och fosfolipider med en aningen förvirrad föreläsare i morse, och sedan en ofantligt tråkig föreläsning om digestion i eftermiddags. Var tvungen att gå redan efter halva för det gick inte att lyssna mer (min klasskamrat snarkade instämmande). Jag var ledig hela förra veckan och har inte pluggat särskilt mycket (eller alls) under den tiden, så hjärnan var ju inte heller på topp idag. Är i princip ledig de närmsta två veckorna också - dvs tentapluggstid - och ska börja gå igenom mina anteckningar från början av kursen imorgon (Biomedicinsk kemi med basal läkemedelskemi). Tänkte också gå och träna för att inte förlora all positiv framgång jag haft med knäna! Värmer upp på cykeln och gör sedan lätta långsamma övningar för att stärka de små musklerna, och sedan tyngre snabba för att stärka de större.
 

Försökskanin

Spenderade 5 timmar stilla liggandes på mage medan en polsk kvinna petade in nålar i baksidan av mitt lår. Syftet var att de skulle få underlag för en studie de genomför, tyvärr fick de inga bra resultat då min nerv var omedgörlig, men det gör inget för jag får betalt ändå! 900 kr för 6 timmars "jobb", dvs att ligga still, känns rätt så schysst. Vad gör man inte som student? Dessutom har jag ju lite sympati för det där med forskning ;) Fick också reda på att min hud är beskyddande, vilket känns rätt betryggande haha. Tydligen ett tufft collagen-lager, något som jag valde att ta som en komplimang! Problemet med studien var dock att jag var tvungen att ligga still; inte gå på toa, inte äta, inte vrida på mig, vilket betydde att jag inte mådda prima efteråt (benet var helt ok, inga problem alls) utan var yr och rätt så borta. Käkade en burgare i skolan och gled sedan till gymmet för att träna ben. Det var lite halvdant, men det blidde gjort i alla fall. Nu är jag hemma med vin och Grey's Anatomy, det absolut bästa jag kunnat tänka mig just nu!
 
Imorn blire jobbsökning, plugg, träffa en polare, och kanske till och med gå ut :)
 
När jag och Eric var på besök i Dumbledores kontor :)
 

Over-achiever

Har varit lite efter i matten sen jag åkte till England, så igår planterade jag gumpen på biblioteket och marscherade rakt igenom ca 60 sidor av differentialekvationer, integraler, absolutbelopp och komplexa tal. Hösten 2011 satt jag och grät för att jag inte fick ihop det i min Beginning Algebra-kurs, men efter mycket jobb och mycket hjälp tog jag mig ur kursen med ett A. Att jag nu sitter och pluggar trigonometri och calculus utan egentliga problem är oerhört fascinerande; man blir till och med lite mallig. På sätt och vis är det nästan lite tråkigt att jag inte ska läsa någon mer matte efter den här kursen, det känns bra att briljera på något man tidigare inte haft någon fallenhet för.
 
Igår träffade jag på en snubbe i lunchrummet som jag snackade lite med, det visade sig att han gått hela biomedicinprogrammet på Uppsala universitet och nu börjat på termin 3 på läkarprogrammet här i Umeå. Om man nämner biomed för studenter här, är första frågan om man egentligen vill gå läkare, och ibland undrar jag det jag med. Å andra sidan är patientkontakt inte särskilt attraktivt för mig, jag vill hellre jobba med att förstå orsaken till sjukdomar och få förståelse hur de kan förebyggas och botas, dvs att jag helst vill forska. Så genom att gå biomedicin får jag läsa den delen av läkarprogrammet som i mina ögon är mest intressant.
 
Umeå universitet är en bra skola och jag trivs jättebra här uppe. Men det är inte den bästa skolan. Och jag blir snabbt rastlös och uttråkad i en (relativt) liten stad. Karolinska Institutet är på många sätt Sveriges bästa universitet, åtminstone i fråga om medicin och forskning. De har också ett väldigt bra utbud av utbytesstudier. Plus, utbildningen ges på engelska, vilket absolut skulle kunna vara en fördel om man vill plugga eller jobba annorstädes. Helt enkelt tror jag att jag kommer välja KI som mitt första hands val nu till hösten. Tog en titt på statistiken av sökande förra hösten och såg att på KI var det så lite som 1.1 på högskoleprovet som krävdes för att komma in (Umeå, 0.85) vilket egentligen skulle göra mig glad då det är rätt enkelt att komma in, men istället gör det mig lite besviken. Jag vill gå en utbildning med prestige, som man kan vara stolt över att kommit in på. Inte bara på grund utav att det ger en liten ego-boost, men också för att det förmodligen ställs lite högre krav på student såväl som lärare. Men i slutändan blir det nog bra.
 
Nu blir det sängen innan det blir kortslutning i hjärnan. Ledig imorn, vilket betyder: träna, städa, plugga, söka jobb!

Helt normal

För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att till slut ta bort det fjuttiga, avskrapade nagellacket som var kvar på mina tånaglar. Efteråt tänkte jag "usch, måste måla nytt, det ser ju ut som mansfötter". Sen stannade jag upp och tänkte "vafan är det för tanke? det är ju bara fötter?". Det har blivit så vanemässigt att måla tånaglarna, efter att ha gjort det sen jag var i närheten av 12 år gammal, att jag inte ens tycker att mina fötter är normala utan att måla på dem. Så sen tänkte jag "det tänker jag tamejtusan inte göra", så det gjorde jag inte. Ett par veckor senare tittar jag på mina fötter, och ser inget annat än mina fötter. Helt normala.
 
Om jag har smink på mig varje dag under en längre tid, dvs ungefär en vecka, så vänjer jag mig vid att det är så jag ser ut. Ser jag mig sedan i spegeln utan smink tycker jag att jag ser blek, tråkig, kontrastlös, och ful ut. Typ som när man tar en snygg bild och för att lägga upp på instagram; man provar ett par olika filter, och om man sen går tillbaka till orginalbilden är den plötsligt inte alls lika fin. Den är tråkig och kontrastlös. Så vill jag inte känna om mig själv, jag vill inte behöva ett filter för att känna mig tillräcklig. Så jag lät bli att sminka mig. En vecka senare ser jag mig själv i spegeln och ser bara mig. Helt normal.
 
När Nour visade upp håriga armhålor och folk tyckte både det ena och det andra om det tänkte jag för mig själv att alla får göra som de vill, "jag rakar mig för att jag vill, inte för att nån annan tycker att jag måste". Sen stannade jag till och insåg hur mycket jag lät som en rökare som insisterar att "jag kan sluta, men jag vill inte". Och efter lite funderande tänkte jag att det kan väl inte skada, att bara låta bli? Så det gjorde jag. Jag är inte en särskilt hårig person, så det blir lite som moppefjun i armhålorna, men nog syns det allt. Vilket jag blir väldigt medveten om varje gång jag gör chins på gymmet, eller fixar till tofsen i skolan. Obekvämligheten som infinner sig då visar på att det kanske inte alltid varit mitt eget val att raka mig under armarna. Men håret växer ut där, så det är, trots allt, helt normalt.
 
Jag blir lätt uttråkad, och jag tycker om förändring, så på lördag kanske jag får för mig att måla alla naglar, raka bort allt hår, och använda en hejdundrande massa smink. Det är också helt normalt.

Werk

Jag är faktiskt oftast på bra humör. Men det är ett par saker som krävs:
  • socialt samspel
  • fysisk aktivitet
  • mat
  • sömn
Uppfylls de kriterierna så kan jag hantera det mesta. MEN. Är man sjuk och hemma från skolan är det två saker som faller bort, iallafall om man bor själv. Vilket leder till att jag varit purken mest hela dagen. Började hyperventilera runt klockan 15, då var det dags för en promenix haha. 
 
Har uppdaterat mitt CV idag, samt gått igenom platsbankens annonser för sommarjobb, hade tänkt tackla ansökningarna imorn, eller idag om jag orkar. Imorn måste jag dessutom plugga, ska försöka pallra mig till biblioteket så jag kan vara lite effektiv.
 
 
 
Ny CV-bild meeeeeow.
 

Cash is King

Jag älskar CSN. Det är ju faktiskt helt otroligt att en gång i månaden så FÅR jag pengar, helt gratis. Inte är det för att betala för mina kurser, det är ju redan omhändertaget, istället är det pengar som ska spenderas på mig. Tyvärr är det ju bara ca 2800 kr (700 / vecka) och jag är tvungen att ta ut lån då jag inte har en krona sparat eftersom jag aldrig egentligen tjänat några pengar. Totalt blir det 9024 kr i månaden.
Efter att betalat hyran: -3500
Sigge-kostnader: -200
mobilräkning: -436
gym: -344
matkostnader: -2000
busskort: -430
och andra utgifter såsom högskoleprovet, kurslitteratur, lunch om man inte kunna ta med, så känner man sig inte särskilt bemedlad. 9000 kronor är inte en fjuttsumma, men det är inte heller mycket att röra sig med, speciellt som det alltid dyker upp nåt nytt (försäkring, vinterstövlar, resa hem etc).
 
Egentligen vill jag inte gnälla, och egentligen gör jag inte det, det vara bara att summan på banken samma dag som pengarna kom in kändes väldigt nedslående.
 
Häromveckan var jag i England och hälsade på Eric. På fredagen tog vi en trip in till London där han hade blivit ombedd att köpa en souvenir inne på Harrod's, ett köpcentrum som hade någon slags anknytning till prinsessan Diana. Det var Cartier, Marc Jacobs, Tiffany's, Balmain, Michael Kors, Valentino, Alexander Wang, Alexander McQueen, etc etc etc. Människor överallt, med fem, sex, sju påsar i händerna, i dyra skjortor, skor, solglasögon och hattar. Män som var där för att handla sista-minuten-presenter till sina fruar på alla hjärtansdag.
 
Ibland får jag en överväldigande känsla, en avsmak för något, som jag inte är medveten om orsaken till förrän senare. Precis det hände när jag gick in där. Ju längre tid jag var där och såg dessa absurda priser på helt vanliga vardagliga saker som té, choklad och smink, desto mer upprörd blev jag. Efter ett tag var jag tvungen att säga till Eric att ta mig därifrån innan min ilska tog överhanden. Jag vet fortfarande inte riktigt varför, men det finns få saker som upprör mig mer än den bissara akten av att betala 1000% av en varas produktionsvärde för något så meningslöst som en logotyp. Jag kan absolut sympatisera med de som väljer att betala för kvalitet, men att betala för exklusivitet får mig att rynka på ögonbrynen varje gång. Det finns så många, bättre sätt att vara unik.
 
Det här inlägget blev helt plötsligt något helt annat än vad som var menat, men ibland går det inte att kontrollera.
 
Jag är sjuk. Var tvungen att stanna hemma idag fastän jag hellre gått till skolan, men att jag blev alldeles matt av att gå ner för trappen till tvättstugan visar ju på att jag inte riktigt är i fas för att räkna matte. Imorn mår jag förhoppningsvis bättre så att jag kan försöka ta tag i skolan och annat smått å gott. Är ledig onsdag och torsdag så jag missar åtminstone inga fler lektioner. Bla bla bla bla, märks att jag inte har haft nån att prata med på hela dagen haha.

Jul

Sitter här å är sjuk. Inte sådär dödssjuk, men nysigsnorigtrött-förkyld. Valde pga detta att stanna hemma och inte smitta alla andra, men hujedamig vad tråkigt det är! Har tvättat allt jag äger i princip, samt städat mitt rum, blev sen alldeles slutkörd av ansträngningen och toksomnade i nån timma. Nu har slipat på det sista i våran ack så seriösa labrapport i fysik (kalibrering av gastermometer och bestämning av absoluta nollpunkten!) och skickat in. Borde försöka plugga lite matte men vet inte om pizzadegen innanför pannbenet riktigt skulle hänga med...
 
Tänkte ändå ta mig i kragen och slänga upp lite bilder från julen! So without further ado:
 
 

Mattesnille

F(x) är en primitiv funktion; stora F av x
f(x) är en funktion; f av x
f '(x) är en förstaderivata; f prim av x
f ''(x) är en andraderivata; f bis av x (eller primprim av x som min vän sa lol)
 
VARFÖR kunde inte den primitiva funktionen vara f prim av x? Min hjärna blir ledsen. Har på riktigt försökt googla fram nåt vettigt svar men hittar inget :(