Sara

Våga tala
Idag startade Våga-tala kursen som studenthälsan på universitetet erbjuder. Jag signade upp mig för att jag kände att det räcker nu, jag måste ta tag i det här, och ta emot hjälp, för att komma vidare. Om jag i framtiden vill jobba med forskning så kommer jag behöva hålla i presentationer, och jag skulle ju även vilja hålla tal vid kalas och sånt, så jag måste lära mig hantera min panik-/prestationsångest som dyker upp så fort någon nämner att tala inför folk. Jag har försökt pusha igenom det på egen hand och det har ju fungerat halvdant ett tag, men den senaste tiden har det blivit värre igen och jag totalt undviker momentet och förbereder mig inte ens, vilket bara gör allt värre. Idag var det alltså dags (och jag försökte i ett svagt ögonblick att hitta ursäkter till att inte gå) och det gick bra! Vi var tio personer som alla var übernervösa, och vi fick presentera oss för varandra först i grupper om två och sen i grupper om fem. Sen pratade vi om musik man lyssnade på i tonåren och presenterade sedan infon om den andra personen högt, sedan skulle vi berätta vad vi gör på fritiden men hitta på en lögn också (jag sa att jag brukar gå ut med min hund, måla och sy --> Cats for lyfe). Efter det kom Tim med Azalea för en speed-amning, innan läraren babblade på i en timma. Avslutningsvis fick vi göra en avslappningsövning (meditera <3) innan vi fick hemuppgiften som vi ska göra tills nästa vecka: berätta i 2-3 minuter om en resa vi gjort.

Det är totalt 4 kurstillfällen och vi ska gradvis försöka prata längre inför varandra och sista gången ska vi vara i en hörsal istället för ett klassrum. Det blir spännande! Jag tror att det viktigaste för mig är att försöka acceptera min ångest, låta mig själv få panik och kanske till och med börja gråta, för att kunna komma vidare. Efter att den här kursen är slut så vill jag känna att fastän jag blir nervös så är det överkomligt.