Sara

Våga tala om tarmen

Igår var det tredje mötet i min våga tala-kurs och det gick inte riktigt lika bra som förra gången, men jag klarade det i alla fall. Den här gången hade jag ingen powerpoint att förlita mig på, utan var tvungen att själv vara helt i fokus. Dessutom valde jag ett seriösare ämne, och när jag inte kan skratta och vara glad (vilket är en försvarsmekanism i många situationer) så blir det mycket svårare för mig. Jag tror att det jag är mest orolig över är att folk ska vara uttråkade och tycka att det jag säger är ointressant, och när jag kan skämta lite är det lättare att hålla andras koncentration. Det som också gör det svårare är att jag VET att jag kan göra det bättre när jag inte är så nervös, om jag bara kan släppa taget och prata mer fritt (utan att tappa bort mig) blir det så mycket bättre. Men det som var positivt var att jag inte hade några svårigheter att faktiskt resa mig ur stolen och gå fram och ställa mig, jag sa allt jag skulle utan att hoppa över nåt, och jag tog mig igenom det. Nästa vecka blir det 10 minuter...

Här är föredraget:

Mitt föredrag relaterar till två artiklar som publicerats de senaste dagarna. Den ena heter ”farlig tystnad om tarmcancer” och publicerades på SVT, den andra är en debattartikel från Dagens Medicin med titeln ”hur många fler liv ska förloras i väntan på screening?”

2013 gick Socialstyrelsen ut med en rekommendation om att införa allmän screening för tarmcancer. Enligt dem så skulle ”Ett nationellt screeningprogram […] minska dödligheten i tjock- och ändtarmscancer med 15 procent eftersom prognosen är mycket god om sjukdomen upptäcks tidigt. Det innebär att sjukvården skulle kunna rädda ungefär 300 liv varje år.”

Tjock- och ändtarmscancer är den tredje vanligaste cancerformen i Sverige, efter bröst- och prostatacancer, och den näst dödligaste. 6 000 personer insjuknar varje år, och 2 700 av dem avlider. Allmän screening för tarmcancer erbjuds i dag bara i region Stockholm-Gotland för personer i åldern 60–69 år, pga 75% av alla som får det är över 65 år gamla, och bara 5% är under 50.

Några bidragande orsaker till tarmcancer är för lite fysisk aktivitet, för mycket rött kött och animaliska fetter, och för lite fibrer. Man bör äta frukt och grönsaker och röra på sig varje dag för att minska risken att få tarmcancer. Symptom som kan uppstå är ändrade avföringsvanor, trötthet, viktminskning och blodbrist.

Screeningen görs genom att analysera avföringsprov för att upptäcka blod i tarmen, och man går då vidare med en koloskopi där man genomsöker tarmen för att se om det finns polyper eller tumörer. Vid tidigt stadium tas polyperna bort med en gång. Strålbehandling sätts ibland in innan för att krympa tumören, och cytostatika ges efteråt för att förhindra återfall.

I princip alla som diagnosticeras i stadium 1 och 80–90% av de i stadium 2 kan räddas genom operation. Det finns också goda möjligheter att bromsa sjukdomsförloppet och förlänga livet även för dem i senare stadier.

Många undrar varför screening inte har införts nationellt ännu, då många andra länder har haft det i flera år, och det kan bero på att det främst är den äldre generationen som drabbas, och på grund av stigmat kring tarmsjukdomar i allmänhet.

Det pågår en nationell studie för att utvärdera och samla in erfarenheter av olika testmetoder. Studien startade 2014 och avslutas 2019, och kommer användas som stöd för att börja med allmän screening.

Men 300 personer om året, är lika många som det är arbetsdagar. Och de flesta kan hålla med om att vi jobbar för mycket. Mellan åren 2013 då rekommendationen kom ut och 2019 då nationell screening tidigast kommer införas kommer 2 100 personer ha mist livet i onödan.