Sara

Over-achiever
Har varit lite efter i matten sen jag åkte till England, så igår planterade jag gumpen på biblioteket och marscherade rakt igenom ca 60 sidor av differentialekvationer, integraler, absolutbelopp och komplexa tal. Hösten 2011 satt jag och grät för att jag inte fick ihop det i min Beginning Algebra-kurs, men efter mycket jobb och mycket hjälp tog jag mig ur kursen med ett A. Att jag nu sitter och pluggar trigonometri och calculus utan egentliga problem är oerhört fascinerande; man blir till och med lite mallig. På sätt och vis är det nästan lite tråkigt att jag inte ska läsa någon mer matte efter den här kursen, det känns bra att briljera på något man tidigare inte haft någon fallenhet för.
 
Igår träffade jag på en snubbe i lunchrummet som jag snackade lite med, det visade sig att han gått hela biomedicinprogrammet på Uppsala universitet och nu börjat på termin 3 på läkarprogrammet här i Umeå. Om man nämner biomed för studenter här, är första frågan om man egentligen vill gå läkare, och ibland undrar jag det jag med. Å andra sidan är patientkontakt inte särskilt attraktivt för mig, jag vill hellre jobba med att förstå orsaken till sjukdomar och få förståelse hur de kan förebyggas och botas, dvs att jag helst vill forska. Så genom att gå biomedicin får jag läsa den delen av läkarprogrammet som i mina ögon är mest intressant.
 
Umeå universitet är en bra skola och jag trivs jättebra här uppe. Men det är inte den bästa skolan. Och jag blir snabbt rastlös och uttråkad i en (relativt) liten stad. Karolinska Institutet är på många sätt Sveriges bästa universitet, åtminstone i fråga om medicin och forskning. De har också ett väldigt bra utbud av utbytesstudier. Plus, utbildningen ges på engelska, vilket absolut skulle kunna vara en fördel om man vill plugga eller jobba annorstädes. Helt enkelt tror jag att jag kommer välja KI som mitt första hands val nu till hösten. Tog en titt på statistiken av sökande förra hösten och såg att på KI var det så lite som 1.1 på högskoleprovet som krävdes för att komma in (Umeå, 0.85) vilket egentligen skulle göra mig glad då det är rätt enkelt att komma in, men istället gör det mig lite besviken. Jag vill gå en utbildning med prestige, som man kan vara stolt över att kommit in på. Inte bara på grund utav att det ger en liten ego-boost, men också för att det förmodligen ställs lite högre krav på student såväl som lärare. Men i slutändan blir det nog bra.
 
Nu blir det sängen innan det blir kortslutning i hjärnan. Ledig imorn, vilket betyder: träna, städa, plugga, söka jobb!