Saraloo

Åh, vad bra det gick.Vi var tyvärr bara hälften kvar av ursprungsgruppen (5 av 10) men det kändes bra ändå, och jag är glad att jag var en av dom som var kvar. Idag var vi i en hörsal istället för ett klassrum, och jag tror faktiskt att det kändes bättre av nån anledning? Kanske för att alla är vända mot en och man kan se alla. Vi började på samma sätt som tidigare, med uppvärmningsövningar. Vi fick stå längst fram och antingen gå till höger eller vänster beroende på om vi höll med om ett påstående, och sedan stödja vårat val. Sen gjorde vi avslappningsövningar, den här gången genom att visualisera en favoritplats (jag hamnade på stranden i Phu Quoc), och andas. Jag gjorde min presentation som fjärde person, och när det var personen innan mig som pratade hörde jag faktiskt inte så mycket av det, eftersom jag började få lite ångest över att det snart var min tur. Men när det väl var dags så var jag ändå mer taggad än ångestfylld. Jag skrev på tavlan i lugn och ro, och sen frågade jag mina frågor. Jag hade med mig hela mitt manus, men uppdelat på 3 små lappar, vilket gjorde att jag hela tiden hade koll på vad jag skulle säga härnäst, och tappade inte heller bort mig i pappret då det var del för del. Så det ska jag komma ihåg tills nästa gång. Jag har tidigare nästan insisterat på att inte ha något manus för jag kan det ju utantill, och sen blivit irriterad för att jag tappat bort mig, men kursledaren påpekade att man naturligt inte behöver manuset när man är tillräckligt van, och att det inte är något fel med att ha det med sig.

 

Jag är så himla glad att jag gjorde det här. Det har varit jättebra att få öva på att prata inför folk, men också att få ändra tankemönstret lite, då jag har en tendens att se det som en prestation men att försöka istället se det som övning, och komma ihåg att jag inte är något proffs, så jag bör inte ha dom kraven/förväntningarna på mig själv som jag skulle på någon som jobbar med det.

 

Här är i alla fall mitt föredrag:

 

Är det någon som har finskt påbrå?

Är det någon som identifierar sig som något av det?

Vilka vet skillnaden mellan sverigefinnar och finlandssvenskar?

[Bättre/sämre] än statistiken som säger att bara 1 av 4 vet skillnaden.

Först, lite definitioner:

Finländare är personer som bor i Finland.

Finnar är personer som pratar finska.

Finlandssvenskar är personer som bor i Finland men pratar svenska.

Sverigefinnar är personer som bor i Sverige men pratar finska.

Sverigefinlandssvenskar är personer som kommer från Finland, pratar svenska och bor i Sverige.

Finlandssvenskar har funnits sedan 1100-talet då Finland var en del av Sverige och människor flyttat mellan de två länderna. Många etniska svenskar bosatte sig främst i östra och södra Finland, och på Åland.  Idag finns det ca 250 000 finlandssvenskar i Finland, vilket utgör ca 5% av befolkningen. Men en majoritet av alla som är registrerade som finskspråkiga kan även svenska, då det fortfarande är ett obligatoriskt skolämne från och med årskurs 7. Det finns svenska skolor som även finnar skickar sina barn till, för att öka chanserna till plats på utbildningar och jobb senare i livet, då svenskan öppnar dörrar.

Under 1900-talet skedde en förfinskning och många finlandssvenskar bytte namn och lärde sig finska. Även på myndigheter och skolor, där svenskan var det officiella språket, byttes det till finska.

Den finlandssvenska kulturen liknar den rikssvenska på många sätt, t ex traditionen att fira Lucia, resa midsommarstång och sjunga snapsvisor.

Det har länge funnits en segregering mellan finnar och finlandssvenskar, i skolor och på arbetsplatser, och svenskan har fått mindre och mindre plats. Idag är det många finlandssvenskar som känner sig och sin kultur hotade, mycket pga regeringspartiet Sannfinländarna som bl a har som aspiration att ta bort den obligatoriska svenskan.

Finlandssvenskar som söker sig till Sverige är inte ovanligt, då de har möjlighet till skola och jobb här, och för att de kan prata svenska överallt utan att bry sig om vem som hör. Dessa personer kallas för sverigefinlandssvenskar. Kända sverigefinlandssvenskar är t ex Mark Levengood och Lill Lindfors. Det finns ca 65 000 finlandssvenskar i Sverige, och här på universitetet finns den Finlandssvenska nationen.

Sverigefinnar däremot, är finnar som flyttat till Sverige. Majoriteten flyttade efter finska kriget 1809 då Sverige förlorade Finland till Ryssland, men de flesta kom efter 1954 då arbets- och passfrihet infördes för de nordiska länderna. 30 – 50% av de som flyttade hit då var finlandssvenskar. Även under andra världskriget kom en del sverigefinnar hit, i form av finska krigsbarn som evakuerades till Sverige. Av ca 70 000 barn var det 7 000 som stannade kvar även efter krigets slut. Idag är det ca 200 000 sverigefinnar i Sverige som kan finska.

Sverigefinnar är ett av fem minoritetsfolk i Sverige. De andra är tornedalingar, samer, judar och romer. I flera av de andra minoriteterna pratar man också former av finska. Man har därför rätt till tvåspråkiga förskolor och äldreboende som Sverigefinne i vissa kommuner, och även att myndigheter såsom domstolar ska kunna ge muntlig information på finska.

Sverigefinnar har en egen officiell dag, den 24 februari, sedan 2011. Sverigefinska föreningar finns också på många platser i landet, där man samlas för att dela sitt språk och sin kultur.

Några kända sverigefinnar är Bianca och Tiffany Kronlöf, Miriam Bryant, Markoolio och Hasse Aro.

Så för att sammanfatta: sverigefinnar bor i Sverige och pratar finska, finlandssvenskar bor i Finland och pratar svenska, sverigefinlandssvenskar bor i Sverige, kommer från Finland, och pratar svenska.